Den gode Karlfeldt, han kunde han.....det var ungefär så jag kände när jag, efter att ha varit bortrest några dagar, tog mig en lite vända i trädgården och fann då att jordgubbarna är på G!!!
Ganska så stora blomknoppar dessutom, men jag vet ju egentligen, att de inte hinner med en vända till i år....men lite kul kändes det....och det var då jag kom på Karlfedt, framförallt när jag.....
Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst. Nu blommar heden röd av ljungen och hvitt av liljor älvens bröst. Nu är den sista visan sjungen av sommarens kvinnligt veka röst; nu stiger uppför bergens trappa trumpetarn storm i dunkel kappa. Nu äro alla drömbarn döda som födts ur vårens sköra lek - likt buskens rosentyll, den röda, som första skumma natt gör blek. Men alla starka känslor glöda som snårens nypon, kullens ek och hviska varmt i frost och nordan om gyllne mognad och fullbordan. Min sång flög drucken kring det bästa av färg och doft i ängars ljus, och det var ljuvligt nog att gästa de många hjärtans honungshus; nu vill jag, mätt på sötman, fästa min boning långt från lust och rus och hvila under fasta bjälkar, ej under lösa blomsterstjälkar. Väl mig, då lekens minnen tvina, att du var allvar och står kvar, att ingen sol behövs att skina vår kärlek varm i svala dar! Hör, himlens hårda väder hvina sin högtidshymn för trogna par. Vi le, när jorden reds och darrar; vår lyckas hus har goda sparrar.
/ Höstens vår av Erik Axel Karlfedt